Till minne..

För snart exakt ett år sedan satt jag på ett internetcafé i Bankok bara någon vecka innan hemfärd till Sverige efter att ha rest runt i Indien och Thailand. Jag höll på att avsluta en resa som varat i ca: sex månader. Ett halvår utan en fast bas. Underbart liv om du frågar mig. Jag önskar verkligen att jag kunde fortsätta att leva under dessa förhållanden i resten av mina dagar. En oerhörd frihetskänsla.

Men så satt jag som sagt på ett internetcafé i Bankok, läste mail och höll mig uppdaterad med västvärlden via facebook. Status updates är en populär funktion där man kan skriva lite intressanta uppdateringar om sitt liv. Till exempel vad man har ätit, om vädret, vad som stör en för närvarande etc. eller så kan man också använda det som en slags av reklamskylt för sin blogg, musik, foton etc. Jag är skyldig till de flesta av dessa punkter.
Hur som helst så såg jag några liknande status updates från mina vänner just den här dagen. Alla hade också en annan gemensam nämnare. Jag lärde känna alla dessa människor på Hola Folkögskola.
Det tog inte många minuter innan jag förstod vad som hade hänt. Lite scrollande upp och ner samt en googlesökning så var det helt klart för mig att min f.d lärare och inte minst goda vän hade omkommit. Erik Roos, 17/5-1944 - 28/2-2009.

Det här skrev Rune Viklund för Allehanda.se: Han avled i en hjärtattack på väg till Tanzania. Där skulle han tillsammans med företrädare för Tanzanias lärarförbund planera för fortsättningen på projektet Teachers Together - Shaping the Future. Syftet har varit, att utbilda lärare i HIV/Aids-prevention samt genderfrågor. De skall sedan utbilda andra lärare som utbildar andra med mera – ett sant folkbildningsprojekt. Höjdpunkten för Erik torde ha varit i oktober 2008, då en manifestation genomfördes i Mbeya, där Erik tillsammans med nära 1 000 personer marscherade med musikkår och flaggor genom staden på International Teachers day. Då var han stolt och lycklig.

Så jag avslutade helt enkelt en väldigt liten resa medan Erik avslutade sin största och nu i efterhand så tror jag att han var allvarlig när vi pratade om att resa tillsammans genom Tanzania och Zambia någon gång i framtiden.
Jag hoppas att det kan bli verklighet i alla fall på egen hand och nu vet jag precis i vilken hotellbar jag skall tillägna Erik en öl.