Har ett relativt otippat skivtips idag tror jag. Otherwize - Point of View, varför otippat? Jo för nästan allt från Project Blowed-stallet är ganska tråkigt numer. Men jag gillar det här albumet faktiskt ganska mycket. Helt klart värt att ge en chans. Mer info.
Ikväll hade jag tänkt att prata lite om hälsa och livskvalitet men så ringde min goda vän Petter och föreslog en kväll på Henriksberg. Det kunde jag ju inte tacka nej till. Så det får bli temat en annan kväll istället. Så vad skall man säga då? Jo, livskvalitet blir det i alla fall gott om.
Det har varit väldigt på och av när det kommer till den här bloggen. Jag är hemskt ledsen att jag gett falska förhoppningar(!) när jag sagt att den är på gång igen.. Men nu är det väl lite så att jag måste bestämma mig om jag skall lägga ner skiten eller fortsätta. Mitt problem har hela tiden varit att jag inte hittat vilken form bloggen skulle få ha. Det är fortfarande ett problem men jag tänkte att jag från och med idag skulle försöka att fånga dagen på nåt sätt bara. En iakttagelse, ett foto, en rekommendation om skiva eller film, en sågning av valfritt ämne eller vad det nu kan vara. Kan jag bli Sveriges nya bloggfenomen?? Nej, självfallet inte. Jag har fortfarande nåt intressant att komma med.
Så den här dagen då? Jo den har varit jävligt tråkig och jag önskar att jag sjukanmälde mig till de onödiga tre timmarna som skattebetalarna fick betala för mig idag. Men nu var det ju så att jag utlovade att komma med nåt intressant så jag postar dagens mest spelade låt:
Då är det nog dags igen. I brist på bra serier nu för tiden så tänker jag gå igenom alla avsnitt med Invader Zim igen. Sist var kanske för tre år sedan så det är helt klart inte en dag för tidigt. Har du missat? Shame on you!
Jag nämnde i en kommentar till mitt förra inlägg att jag förmodligen skulle ligga kvar i ide över vintern och inte vara så aktiv med uppdateringar.. Men så kom jag över ett soundtrack till en dokumentär som fick mig att längta till att se filmen. Det är inte ofta det händer så jag tänkte att det kan ju var en bra grej att dela på den här bloggen. Så det är alltså Isaac Brock ifrån Modest Mouse vilket i ett av sina sidoprojekt går under namnet Ugly Casanova medverkar på soundtarcket till 180° South - Conquerors Of The Useless.
Jag tänker inte skriva om filmen över huvud taget utan ni kan läsa om den här och jag kommer säkert med en kommentar så fort jag har sett den. Skall bara byta bredbandsleverantör så skall den nog vara nere snart.
Behöver jag ens säga att det är ett otroligt bra soundtrack? Missa det INTE.
Ja då var vi här igen då.. Varför har jag inte fortsatt med uppdateringar? Varför blev det inget mer utav sammanställningarna av 2010? Svaret har inte jag men jag kan försöka beskriva känslan i alla fall. Jag gör det med en bild jag tog dagen innan nyårsafton.
Vessel hade kunnat ligga på toppen för årets albumlista. Men att klämma in hela 16 spår på ett album tycker jag är lite överdrivet. På ett mixtape är det ok men ett studioalbum får gärna innehålla max 12 spår eller nåt sånt. Så tycker jag och det är jag som bestämmer i min värld. Sen så hjälper det ju inte att ena halvan består av Cape Cowen (Onry Ozzborn) för han är en ganska begränsad mc. Men det här låter ju inte alls positivt, hur kan jag ens nämna det här projektet? Jo, Zavala. Andra halvan av Dark Time Sunshine. Otroligt snyggt producerat album och jag önskar att det var ett instrumentalt projekt. Eller med nån annan mc. Då hade det hamnat på topp 3 kan jag tänka. Zavala är lätt en av mina favoritproducenter för i år. En ny el-p typ. Fast inte lika pretentiös.
Oj, jag glömde helt av Ron Contour (Moka Only) & Factor's album Saffron i mina små listor över årets musik. Jag är glad att jag kom och tänka på det dock för det är lätt en utav Moka's bästa släpp någonsin. Enligt mig. Ni som känner till honom vet ju att han släpper typ 18 skivor per år eller nåt så allt är långt ifrån bra. Kvantitet är bara bra i pappersform. Eller i siffror kanske. Men här står ju Factor för musiken så kanske är det därför? Eller räcker det med en falsk mustasch och en schysst mössa för att det skall bli lyckat, ja kanske det.
Då var det dags för mix nummer två för det gångna året. Som jag nämnde i förra inlägget så skulle det bli en eller två mixar till med låtar ifrån året med skilda teman. Jag blandade i och för sig ganska vilt i den här mixen men jag valde att kalla det för hipster edition. Så jäkla vagt så det finns inte men jag hittade inget annat namn. Det är lite av varje men dock väldigt hippt. Eller vad jag tror är hippt i alla fall. Lite glitch-hop, lite pop, lite rap, lite rock, lite indie... osv. Avgör själva. Precis som med förra mixen så kan ni ladda ner låtlista och mp3-fil här, annars går det bra att bara lyssna här nedanför. Enjoy:
Det har ju gått några dagar sedan jag la upp nåt här, jag tänkte ju först att jag skulle hinna med att hylla en skiva om dagen eller så. Tills jag var nöjd i alla fall. Jag är inte nöjd än men av olika anledningar så har jag inte hunnit/orkat. Nu är det dock så att jag tänker göra ett litet uppehåll med att lyfta fram gamla plattor och istället koncentrera mig på 2010. Så nu den kommande månaden innan nyår blir det 2010 för hela slanten. Jag har inte riktigt klart för mig hur jag skall presentera ett helt år på en månad men jag har i alla fall en grej klart och ett par andra idéer.
Så, först ut har vi en liten mix med låtar som jag satte ihop för nån vecka sedan. Väldigt slarvigt och hastigt gjort efter ett par glas rött, så förvänta er inte något spektakulärt rent tekniskt. Det är alltså låtar ifrån det gångna året som jag har lyssnat en hel del på. Vissa kanske man skulle kalla för favoritlåtar och andra skulle man kanske bara kalla för hyfsade låtar, det beror lite på vilket humör jag är på osv.
Den här första mixen som jag lägger upp innehåller bara rap, det kommer minst en mix till hoppas jag. Förmodligen två till med andra teman.
Om du är intresserad av en låtlista och att kunna spela mixen på din portabla mediaspelare så kan du ladda ner hela mixen här. Annars går det bra att bara trycka på play här nedanför för att lyssna. Enjoy:
Dagen till ära så presenterar jag Kanadas stolthet Soso och hans mästerliga Birthday Songs. Jag måste ändå säga att jag upptäckte den här skivan flera år för sent egentligen men väljer ändå att ta med den av olika anledningar. För det första så fyller jag år idag så jag tyckte att titeln passar väldigt bra just därför.. Men självfallet så får den ju inte vara med bara utav en sådan anledning utan jag känner väldigt starkt inför den här skivan. Den fick mig att verkligen öppna mina ögon för den kanadensiska scenen och framförallt Soso och de andra artisterna på Clothes Horse Records. Jag önskar att jag hade lyssnat på min goda vän Michael som låg ett långt steg före mig när det kom till Kanada och deras på sätt och vis överlägsna rap/hiphop-scen. Men bättre sent än aldrig eller vad säger man. Soso's musik är väldigt stark, stämningsfull och har inte en gnutta dålig attityd. Kanske lite deppigt och en aning emo i och för sig men sånt gillar jag. Ärligt och utlämnande. Det är ofta det som jag gillar med rap ifrån Kanada, dom har inte det där hävdelsebehovet som många utav deras kollegor ifrån staterna har problem med.
Det här var ett klassiskt grisen i säcken-köp för mig. Den fick följa med en order ifrån Sandbox Automatic med ett gäng andra skivor. Jag hade i och för sig hört Sealed Fate innan ifrån Jizzm's Show Respect Here men jag kunde aldrig då ana att Pigeon John skulle betyda så mycket för mig typ ett år senare eller vad det nu var. Att Pigeon John är kristen och gör väldigt barnvänlig musik rör mig inte så mycket. Det är mycket charmiga och personliga texter tillsammans med ganska trallvänlig och catchy musik. Inte konstigt att han blev ganska stor lite senare i karriären med det konceptet, tråkigt dock att det bara blev två soloalbum och Brainwash Projects tillsammans med B-Twice från LA Symphony som höll måttet. En aning radiovänligt blev det de senaste åren. Synd.
Wikipedia beskriver Deltron 3030 som en supergrupp och det är precis vad det är/var. Dom har en ny skiva på gång men i vanlig ordning så bör man inte ha för höga förhoppningar.
Det är alltså en s.k supergrupp bestående av Del Tha Funkee Homosapien, Dan the Automator och Kid Koala. Deltron 3030 är ett påhittat konceptalbum som utspelas i framtiden just år 3030. De beskriver sig själva som hjältar som bekämpar de hemska korrupta storföretagen som tagit över universum. Konspirationsteorier är ju verkligen på tapeten just nu så jag gissar att det kommande albumet har ett liknande koncept.
Den dryga timman långa albumet är fullpepprat med skits och intron som faktiskt för en gångs skull gör någon nytta. Det binder ihop albumet väldigt bra och man bör lyssna från början till slut för att inte störa sig på de små avbrotten. Det här albumet måste ligga på min top 10 albumlista minst, kanske top 5, kanske top 3 till och med. 'nuff said.
Det var en period där jag jag gick in väldigt hårt för det brittiska. Roots Manuva var en av huvudpersonerna ifrån den eran. En utav mina absolut första CD-skivor som jag ägde var The Horns of Jericho med Hijack, den kom redan 1991 och jag var typ tolv år. Kan ju inte påstå att just den plattan är grundpelaren till att jag tio år senare skulle totalt snöa in på brittisk hiphop. Lite senare mot slutet av nittiotalet så lyssnade jag mycket på The Herbaliser's Blow your Headphones och Roots Manuva's debutalbum Brand New Second Hand, så det var nog mer tack vare dessa album men det var dock först i samband med Run Come Save Me som jag blev helt såld. Intresset för den brittiska scenen har under de senaste åren minst sagt nästan eliminerats och då även intresset för Roots Manuva's musik. Jag är dock glad för de första två albumen och dom ligger mig varmt om hjärtat.
Edan gav först ut Primitive Plus på egen hand år 2000 som en cd-r men det officiella släppet kom 2002 då det brittiska bolaget Lewis Recordings gav ut den. Ja, vad ska man säga om det här då..? Det är kort och gott ett väldigt underhållande album. Fullspäckat med lekfulla samplingar, smutsiga trummor och finurligt humoristiska texter. Starka influenser av den gamla skolan och dess b-boyism. Jag känner mig lite seg idag så jag sätter nog punkt där men ni som har hört albumet förstår säkert varför den nämns här. Vore nästan brottsligt att inte ta med den i en lista över betydelsefulla album i från förra decenniet. Edan bjöd dessutom på en oförglömlig konsert som jag fortfarande relaterar till när jag har varit på andra spelningar. Han lade liksom ribban väldigt högt.
