Obsessive-Compulsive Disorder

Härom dagen lovade jag mig själv att lyssna igenom alla låtar med Buck 65 som jag har på hårddisken. Alla tänkbara alias och konstellationer som finns.
Jag tänkte att jag skulle lyssna uteslutande på Buck och inte varva med något annat. Inte hoppa mellan låtar utan beta av skiva efter skiva, från början till slut. Det är näst intill omöjligt att göra det i ett sträck så självklart pausar jag då och då och sysslar med andra saker så som att leva till exempel.
Hur som helst så är det viktiga att alla låtar lyssnas på till hundra procent.
Jag har medvetet struntat i ett par singlar som bara spär på antalet dubbletter samt instrumentala versioner.
Jag tror att det här är någon sorts hyllning som jag känner mig skyldig att ge. En fånig idé född av ren tristess kan jag tänka men dock en genuin hyllning till en artist som betyder väldigt mycket för mig.
Så i det stora hela så handlar det om 478 låtar, 31 timmar, 37 minuter och 25 sekunder som ingår i ceremonin.
Kanske att det här nu uppfattas som lite fånigt eller som en släng av Obsessive-Compulsive Disorder. Ja, kanske det är lite både och men det värsta för mig just nu är att jag är väldigt nyfiken på hur Factor's - Lawson Graham, som läckte inatt, låter.