jag ångrar mig

Ignorera föregående inlägg. Veckans solklara album är självfallet Ceschi - The One Man Band Broke Up. Också årets bästa album. Redan såhär i slutet av juni? Ja, så är det.

The Glitch Mob - Drink The Sea

edIT, Ooah, och Boreta står för veckans album.

Rekommenderas för dig

Meningen var att jag skulle lägga in ett och annat inlägg innan jag uppdaterade med en youtube-rekommendation igen. Men jag är lat och det är för fint väder för att vara kreativ.
Så här kommer en klassiker som jag är glad för att youtube rekommenderade mig.
Tyvärr är det en clean version men jag kan ju inte bryta på reglerna och söka upp den smutsiga.
Så varför rekommenderade youtube mig att titta på den här då? Jo, jag har nog spenderat en och annan timma till att titta på klassiska musikvideos helt enkelt.
1994 tror jag att året är och det mesta som som placerades under Rap/HipHop i skivbutikerna var lyssningsbart. Inte konstigt alls att man pratar om golden age.

Rekommenderas för dig

Tänkte tillföra en ny grej till bloggen. Jag har märkt att jag inte har uppdaterat så mycket det senaste så jag tänkte att jag måste tillföra något nytt och spännande. Idén är mycket enkel och kan till och med bli lite rolig ibland. Även givande skulle jag vilja påstå.
Ni vet ju att youtube vill rekommendera videos, i alla fall om du har ett konto. Rekommendationerna baseras på vad du har tittat på tidigare och vad som har sparats till favoriter.

Det är ju klart att de som man har sparat till ens favoriter har man också tittat på men ni förstår vad jag menar.

Hur som helst så gillar jag den funktionen då det dyker upp en himla massa som jag aldrig skulle ha sett annars. Mycket utav det är inga konstigheter men ibland är det skrämmande långt ifrån mitt intresse.

Så jag har då tänkt att bjuda på en video då och då som youtube i sin tur tror att jag gillar.
Jag kommer inte alltid välja ut den jag gillar mest utan det kan lika gärna bli senaste videon från Lady Gaga eller en beatboxande papegoja.
Först ut så blir det ett klipp på en liten pitbull, varför då tro? Jo, det tittas en del på olika videoklipp med hundar här. Det blir lätt så.

flatmate

Foto: Vildblomman.
Bildbehandling: Jag.

Youth in Revolt (2009)

Steve Buscemi och Michael Cera i samma film. Två favoriter på två helt olika vis. Intressant minst sagt. Resultatet vet jag inte ännu men förhoppningarna är höga. Stiggidy-steve Biiggidy-buscemi dammit!

Demune

Helt klart en favorit just nu. Har hört honom innan men det var först nu som jag föll för det. Mycket tack vare Staplemouth.
Gratis nerladdning hittar du här. Lite kul onödigt vetande är att Kolla Kolla med Nationaltetern är samplad, man kan ju undra hur de fick tag på den skivan.
Jag rekommenderar att även söka upp Well - Dreamers, vilket är ett projekt mellan Demune och Clean. Dock inte lagligt gratis men vem bryr sig..?

airport by night

Crumb (1994)

Jag kan inte bestämma mig om Robert Crumb och hans nära och kära äcklar mig eller fascinerar mig. Jo, jag är nog mer fascinerad. Det här är en dokumentär som har följt efter mig, från den ena kvarters-videobutiken till den andra. Ett konvolut som jag har sett i flera år när jag har bläddrat i hyllorna men aldrig har jag ens funderat över att hyra den över ett dygn.

Det är nog ingen hemlighet att jag har fastnat i något sorts dokumentärträsk det senaste och inte hjälpte det att min vän Michael tipsade mig om den här bloggen. Det är mycket nu asså.

Hur som helst, har du precis som mig missat att se dokumentären om den perverterade serietecknaren Robert Crumb i alla år har nu något att se fram emot.
Jag kan inte hjälpa att tänka på rollfiguren Seymour spelad av favoriten Steve Buscemi ifrån Ghost World från 2001. Fast Crumb är mer av en perverterad savant.

Läs mer om filmen här.

Looptroop Rockers & Timbuktu - Guru RIP

Obsessive-Compulsive Disorder

Härom dagen lovade jag mig själv att lyssna igenom alla låtar med Buck 65 som jag har på hårddisken. Alla tänkbara alias och konstellationer som finns.
Jag tänkte att jag skulle lyssna uteslutande på Buck och inte varva med något annat. Inte hoppa mellan låtar utan beta av skiva efter skiva, från början till slut. Det är näst intill omöjligt att göra det i ett sträck så självklart pausar jag då och då och sysslar med andra saker så som att leva till exempel.
Hur som helst så är det viktiga att alla låtar lyssnas på till hundra procent.
Jag har medvetet struntat i ett par singlar som bara spär på antalet dubbletter samt instrumentala versioner.
Jag tror att det här är någon sorts hyllning som jag känner mig skyldig att ge. En fånig idé född av ren tristess kan jag tänka men dock en genuin hyllning till en artist som betyder väldigt mycket för mig.
Så i det stora hela så handlar det om 478 låtar, 31 timmar, 37 minuter och 25 sekunder som ingår i ceremonin.
Kanske att det här nu uppfattas som lite fånigt eller som en släng av Obsessive-Compulsive Disorder. Ja, kanske det är lite både och men det värsta för mig just nu är att jag är väldigt nyfiken på hur Factor's - Lawson Graham, som läckte inatt, låter.

Following Sean (2005)

Jag har tittat på en hel del olika dokumentärer det senaste, en av de som stod ut lite extra är Following Sean. Varm, personlig och välarbetad skulle kunna vara tre stödord för att beskriva filmen.

Don't get chumpatized.

The King of Kong: A Fistful of Quarters från 2007 är helt klart den mest spännande dokumentären jag har sett på länge. Rekommenderas varmt och då är jag inte ens en gnutta intresserad av tv-spel.

Messageboard Junkies

Gajah - Harry Shoeman - Sleep Hood

En video. Två låtar. Acid Reign's bättre hälft!