Invader Zim

Då är det nog dags igen. I brist på bra serier nu för tiden så tänker jag gå igenom alla avsnitt med Invader Zim igen. Sist var kanske för tre år sedan så det är helt klart inte en dag för tidigt. Har du missat? Shame on you!

O.S.T. - 180° South - Conquerors Of The Useless

Jag nämnde i en kommentar till mitt förra inlägg att jag förmodligen skulle ligga kvar i ide över vintern och inte vara så aktiv med uppdateringar.. Men så kom jag över ett soundtrack till en dokumentär som fick mig att längta till att se filmen. Det är inte ofta det händer så jag tänkte att det kan ju var en bra grej att dela på den här bloggen.
Så det är alltså Isaac Brock ifrån Modest Mouse vilket i ett av sina sidoprojekt går under namnet Ugly Casanova medverkar på soundtarcket till 180° South - Conquerors Of The Useless.

Jag tänker inte skriva om filmen över huvud taget utan ni kan läsa om den här och jag kommer säkert med en kommentar så fort jag har sett den. Skall bara byta bredbandsleverantör så skall den nog vara nere snart.

Behöver jag ens säga att det är ett otroligt bra soundtrack? Missa det INTE.

uppdatering. typ.

Ja då var vi här igen då.. Varför har jag inte fortsatt med uppdateringar? Varför blev det inget mer utav sammanställningarna av 2010? Svaret har inte jag men jag kan försöka beskriva känslan i alla fall. Jag gör det med en bild jag tog dagen innan nyårsafton.

album 2010, dark time sunshine - vessel

Vessel hade kunnat ligga på toppen för årets albumlista. Men att klämma in hela 16 spår på ett album tycker jag är lite överdrivet. På ett mixtape är det ok men ett studioalbum får gärna innehålla max 12 spår eller nåt sånt. Så tycker jag och det är jag som bestämmer i min värld.
Sen så hjälper det ju inte att ena halvan består av Cape Cowen (Onry Ozzborn) för han är en ganska begränsad mc. Men det här låter ju inte alls positivt, hur kan jag ens nämna det här projektet? Jo, Zavala. Andra halvan av Dark Time Sunshine. Otroligt snyggt producerat album och jag önskar att det var ett instrumentalt projekt. Eller med nån annan mc. Då hade det hamnat på topp 3 kan jag tänka.
Zavala är lätt en av mina favoritproducenter för i år. En ny el-p typ. Fast inte lika pretentiös.

saffron

Oj, jag glömde helt av Ron Contour (Moka Only) & Factor's album Saffron i mina små listor över årets musik. Jag är glad att jag kom och tänka på det dock för det är lätt en utav Moka's bästa släpp någonsin. Enligt mig. Ni som känner till honom vet ju att han släpper typ 18 skivor per år eller nåt så allt är långt ifrån bra. Kvantitet är bara bra i pappersform. Eller i siffror kanske.
Men här står ju Factor för musiken så kanske är det därför? Eller räcker det med en falsk mustasch och en schysst mössa för att det skall bli lyckat, ja kanske det.

twenty ten wino mix vol.2

Då var det dags för mix nummer två för det gångna året. Som jag nämnde i förra inlägget så skulle det bli en eller två mixar till med låtar ifrån året med skilda teman. Jag blandade i och för sig ganska vilt i den här mixen men jag valde att kalla det för hipster edition. Så jäkla vagt så det finns inte men jag hittade inget annat namn. Det är lite av varje men dock väldigt hippt. Eller vad jag tror är hippt i alla fall. Lite glitch-hop, lite pop, lite rap, lite rock, lite indie... osv.
Avgör själva.
Precis som med förra mixen så kan ni ladda ner låtlista och mp3-fil här, annars går det bra att bara lyssna här nedanför. Enjoy:

2010 wino mix vol.2 (hipster edition) by eatmyears

twenty ten wino mix vol.1

Det har ju gått några dagar sedan jag la upp nåt här, jag tänkte ju först att jag skulle hinna med att hylla en skiva om dagen eller så. Tills jag var nöjd i alla fall. Jag är inte nöjd än men av olika anledningar så har jag inte hunnit/orkat.
Nu är det dock så att jag tänker göra ett litet uppehåll med att lyfta fram gamla plattor och istället koncentrera mig på 2010. Så nu den kommande månaden innan nyår blir det 2010 för hela slanten. Jag har inte riktigt klart för mig hur jag skall presentera ett helt år på en månad men jag har i alla fall en grej klart och ett par andra idéer.

Så, först ut har vi en liten mix med låtar som jag satte ihop för nån vecka sedan. Väldigt slarvigt och hastigt gjort efter ett par glas rött, så förvänta er inte något spektakulärt rent tekniskt.
Det är alltså låtar ifrån det gångna året som jag har lyssnat en hel del på. Vissa kanske man skulle kalla för favoritlåtar och andra skulle man kanske bara kalla för hyfsade låtar, det beror lite på vilket humör jag är på osv.

Den här första mixen som jag lägger upp innehåller bara rap, det kommer minst en mix till hoppas jag. Förmodligen två till med andra teman.

Om du är intresserad av en låtlista och att kunna spela mixen på din portabla mediaspelare så kan du ladda ner hela mixen här.
Annars går det bra att bara trycka på play här nedanför för att lyssna. Enjoy:

Twenty ten wino mix vol.1 (rap edition) by eatmyears

Soso - Birthday Songs (2002)

Dagen till ära så presenterar jag Kanadas stolthet Soso och hans mästerliga Birthday Songs. Jag måste ändå säga att jag upptäckte den här skivan flera år för sent egentligen men väljer ändå att ta med den av olika anledningar.
För det första så fyller jag år idag så jag tyckte att titeln passar väldigt bra just därför.. Men självfallet så får den ju inte vara med bara utav en sådan anledning utan jag känner väldigt starkt inför den här skivan.
Den fick mig att verkligen öppna mina ögon för den kanadensiska scenen och framförallt Soso och de andra artisterna på Clothes Horse Records.
Jag önskar att jag hade lyssnat på min goda vän Michael som låg ett långt steg före mig när det kom till Kanada och deras på sätt och vis överlägsna rap/hiphop-scen.
Men bättre sent än aldrig eller vad säger man.
Soso's musik är väldigt stark, stämningsfull och har inte en gnutta dålig attityd. Kanske lite deppigt och en aning emo i och för sig men sånt gillar jag. Ärligt och utlämnande. Det är ofta det som jag gillar med rap ifrån Kanada, dom har inte det där hävdelsebehovet som många utav deras kollegor ifrån staterna har problem med.

Pigeon John - ...Is Clueless (2001)

Det här var ett klassiskt grisen i säcken-köp för mig. Den fick följa med en order ifrån Sandbox Automatic med ett gäng andra skivor. Jag hade i och för sig hört Sealed Fate innan ifrån Jizzm's Show Respect Here men jag kunde aldrig då ana att Pigeon John skulle betyda så mycket för mig typ ett år senare eller vad det nu var. Att Pigeon John är kristen och gör väldigt barnvänlig musik rör mig inte så mycket. Det är mycket charmiga och personliga texter tillsammans med ganska trallvänlig och catchy musik. Inte konstigt att han blev ganska stor lite senare i karriären med det konceptet, tråkigt dock att det bara blev två soloalbum och Brainwash Projects tillsammans med B-Twice från LA Symphony som höll måttet. En aning radiovänligt blev det de senaste åren. Synd.

Deltron 3030 - s/t (2000)

Wikipedia beskriver Deltron 3030 som en supergrupp och det är precis vad det är/var. Dom har en ny skiva på gång men i vanlig ordning så bör man inte ha för höga förhoppningar.

Det är alltså en s.k supergrupp bestående av Del Tha Funkee Homosapien, Dan the Automator och Kid Koala.
Deltron 3030 är ett påhittat konceptalbum som utspelas i framtiden just år 3030. De beskriver sig själva som hjältar som bekämpar de hemska korrupta storföretagen som tagit över universum.
Konspirationsteorier är ju verkligen på tapeten just nu så jag gissar att det kommande albumet har ett liknande koncept.

Den dryga timman långa albumet är fullpepprat med skits och intron som faktiskt för en gångs skull gör någon nytta. Det binder ihop albumet väldigt bra och man bör lyssna från början till slut för att inte störa sig på de små avbrotten.
Det här albumet måste ligga på min top 10 albumlista minst, kanske top 5, kanske top 3 till och med. 'nuff said.

Roots Manuva - Run Come Save Me (2001)

Det var en period där jag jag gick in väldigt hårt för det brittiska. Roots Manuva var en av huvudpersonerna ifrån den eran.
En utav mina absolut första CD-skivor som jag ägde var The Horns of Jericho med Hijack, den kom redan 1991 och jag var typ tolv år. Kan ju inte påstå att just den plattan är grundpelaren till att jag tio år senare skulle totalt snöa in på brittisk hiphop.
Lite senare mot slutet av nittiotalet så lyssnade jag mycket på The Herbaliser's Blow your Headphones och Roots Manuva's debutalbum Brand New Second Hand, så det var nog mer tack vare dessa album men det var dock först i samband med Run Come Save Me som jag blev helt såld. Intresset för den brittiska scenen har under de senaste åren minst sagt nästan eliminerats och då även intresset för Roots Manuva's musik. Jag är dock glad för de första två albumen och dom ligger mig varmt om hjärtat.

Edan - Primitive Plus (2000/2002)

Edan gav först ut Primitive Plus på egen hand år 2000 som en cd-r men det officiella släppet kom 2002 då det brittiska bolaget Lewis Recordings gav ut den.
Ja, vad ska man säga om det här då..? Det är kort och gott ett väldigt underhållande album. Fullspäckat med lekfulla samplingar, smutsiga trummor och finurligt humoristiska texter. Starka influenser av den gamla skolan och dess b-boyism.
Jag känner mig lite seg idag så jag sätter nog punkt där men ni som har hört albumet förstår säkert varför den nämns här. Vore nästan brottsligt att inte ta med den i en lista över betydelsefulla album i från förra decenniet.
Edan bjöd dessutom på en oförglömlig konsert som jag fortfarande relaterar till när jag har varit på andra spelningar. Han lade liksom ribban väldigt högt.

Buck 65 - Talkin' Honky Blues (2003)

Ikväll skall jag äntligen få se Buck 65 live, inte som huvudakt men ändå. Jag har väntat länge på det här. Buck 65 har inte släppt ifrån sig ett enda svagt album. Allt är bra tycker jag, riktigt bra. Så visst lite ångestladdat att nu bara kunna välja ett album som då skulle sticka ut lite mer än de andra. Alla har ju sitt men med Talkin' Honky Blues kom även ett nytt sound. Produktionerna är lite snyggare och rösten lite smutsigare. En ny genre skapades vilket vissa kallade för CRAP (country rap), jag vet inte. Influenserna är ganska tydliga det kan jag hålla med om men att ge en helt ny genrebenämning vet jag inte om jag vill stå bakom. Att Buck 65 lyssnar mycket på Tom Waits är heller inte så svårt att lista ut.
Jag har aldrig riktigt tyckt om att sätta stämplar på musik. Det är ju relativt ointressant när man tänker på det.

Som jag nämnt innan så tycker jag det är kul att lyssna igenom gamla plattor bara för nostalgins skull men det funkar inte riktigt med den här plattan. För sedan Talkin' Honky Blues släpptes så har jag aldrig riktigt slutat lyssna på den. Går ofta på rotation, så den känns fortfarande färsk. Den är tidlös på det viset att den skulle lika gärna ha kommit i år och jag gissar att det skulle kunna kännas likadant även om tio år.
Tidlös musik växer inte på träd, särskilt inte musik där vokalerna består av rap.

Why? - Alopecia (2008)

Jag betar av ett album till idag, annars kommer ju det här ta en evighet.
Vill först bara förtydliga att det inte handlar om någon topplista. Det behöver inte betyda att det är de absolut bästa albumen som jag nämner. Det kan räcka att jag bara har en kul anekdot eller liknande. Bara det släpptes någon gång förra decenniet.
Jag har heller inte bestämt hur många album som kommer att tas upp, jag vet bara att det finns några fler på lager i alla fall.

Men med det sagt så kan jag med handen på hjärtat säga att det här albumet är ett av dom absolut bästa jag har hört. Oavsett årtal eller genre. Det här är näst intill perfekt.
Vet inte riktigt om jag kan bestämma genren men vi kan nog enas om att pop/rock/indie kan passa ganska bra.
Så hands down, Alopecia med Why? är en av tidernas bästa platta. Alla kategorier. Yoni Wolf är ett geni.

Viktor Sjöberg - Audio Architecture (2000)

Nästa skiva att nämna från det här årtiondet är Audio Architecture, det är av starkt personliga skäl då Viktor är/var en mycket god vän till mig. Vi umgicks mycket under inspelningsperioden så jag minns mycket väl när ett nystartat litet Holländskt skivbolag ville släppa Viktors musik. Hur stort det kändes då.
Utan att gå in på för mycket detaljer så kan jag säga att det är sjukt många arbetstimmar bakom det här albumet, alla samplingar och hur dom bearbetades. Grymt imponerad av resultatet.
Viktors musik var en stor inspirationskälla för mig, inte bara hans egna produktioner utan även hans privata samling.
En kul grej är att jag faktiskt är med på ett hörn på den här skivan, för dig med nyfiken natur kan läsa mer om det här.

Hur som helst, klicka här så kan du lyssna på nästan hela albumet helt gratis, lite som Spotify fast mer street.