Soso - Birthday Songs (2002)

Dagen till ära så presenterar jag Kanadas stolthet Soso och hans mästerliga Birthday Songs. Jag måste ändå säga att jag upptäckte den här skivan flera år för sent egentligen men väljer ändå att ta med den av olika anledningar.
För det första så fyller jag år idag så jag tyckte att titeln passar väldigt bra just därför.. Men självfallet så får den ju inte vara med bara utav en sådan anledning utan jag känner väldigt starkt inför den här skivan.
Den fick mig att verkligen öppna mina ögon för den kanadensiska scenen och framförallt Soso och de andra artisterna på Clothes Horse Records.
Jag önskar att jag hade lyssnat på min goda vän Michael som låg ett långt steg före mig när det kom till Kanada och deras på sätt och vis överlägsna rap/hiphop-scen.
Men bättre sent än aldrig eller vad säger man.
Soso's musik är väldigt stark, stämningsfull och har inte en gnutta dålig attityd. Kanske lite deppigt och en aning emo i och för sig men sånt gillar jag. Ärligt och utlämnande. Det är ofta det som jag gillar med rap ifrån Kanada, dom har inte det där hävdelsebehovet som många utav deras kollegor ifrån staterna har problem med.

Pigeon John - ...Is Clueless (2001)

Det här var ett klassiskt grisen i säcken-köp för mig. Den fick följa med en order ifrån Sandbox Automatic med ett gäng andra skivor. Jag hade i och för sig hört Sealed Fate innan ifrån Jizzm's Show Respect Here men jag kunde aldrig då ana att Pigeon John skulle betyda så mycket för mig typ ett år senare eller vad det nu var. Att Pigeon John är kristen och gör väldigt barnvänlig musik rör mig inte så mycket. Det är mycket charmiga och personliga texter tillsammans med ganska trallvänlig och catchy musik. Inte konstigt att han blev ganska stor lite senare i karriären med det konceptet, tråkigt dock att det bara blev två soloalbum och Brainwash Projects tillsammans med B-Twice från LA Symphony som höll måttet. En aning radiovänligt blev det de senaste åren. Synd.

Deltron 3030 - s/t (2000)

Wikipedia beskriver Deltron 3030 som en supergrupp och det är precis vad det är/var. Dom har en ny skiva på gång men i vanlig ordning så bör man inte ha för höga förhoppningar.

Det är alltså en s.k supergrupp bestående av Del Tha Funkee Homosapien, Dan the Automator och Kid Koala.
Deltron 3030 är ett påhittat konceptalbum som utspelas i framtiden just år 3030. De beskriver sig själva som hjältar som bekämpar de hemska korrupta storföretagen som tagit över universum.
Konspirationsteorier är ju verkligen på tapeten just nu så jag gissar att det kommande albumet har ett liknande koncept.

Den dryga timman långa albumet är fullpepprat med skits och intron som faktiskt för en gångs skull gör någon nytta. Det binder ihop albumet väldigt bra och man bör lyssna från början till slut för att inte störa sig på de små avbrotten.
Det här albumet måste ligga på min top 10 albumlista minst, kanske top 5, kanske top 3 till och med. 'nuff said.

Roots Manuva - Run Come Save Me (2001)

Det var en period där jag jag gick in väldigt hårt för det brittiska. Roots Manuva var en av huvudpersonerna ifrån den eran.
En utav mina absolut första CD-skivor som jag ägde var The Horns of Jericho med Hijack, den kom redan 1991 och jag var typ tolv år. Kan ju inte påstå att just den plattan är grundpelaren till att jag tio år senare skulle totalt snöa in på brittisk hiphop.
Lite senare mot slutet av nittiotalet så lyssnade jag mycket på The Herbaliser's Blow your Headphones och Roots Manuva's debutalbum Brand New Second Hand, så det var nog mer tack vare dessa album men det var dock först i samband med Run Come Save Me som jag blev helt såld. Intresset för den brittiska scenen har under de senaste åren minst sagt nästan eliminerats och då även intresset för Roots Manuva's musik. Jag är dock glad för de första två albumen och dom ligger mig varmt om hjärtat.

Edan - Primitive Plus (2000/2002)

Edan gav först ut Primitive Plus på egen hand år 2000 som en cd-r men det officiella släppet kom 2002 då det brittiska bolaget Lewis Recordings gav ut den.
Ja, vad ska man säga om det här då..? Det är kort och gott ett väldigt underhållande album. Fullspäckat med lekfulla samplingar, smutsiga trummor och finurligt humoristiska texter. Starka influenser av den gamla skolan och dess b-boyism.
Jag känner mig lite seg idag så jag sätter nog punkt där men ni som har hört albumet förstår säkert varför den nämns här. Vore nästan brottsligt att inte ta med den i en lista över betydelsefulla album i från förra decenniet.
Edan bjöd dessutom på en oförglömlig konsert som jag fortfarande relaterar till när jag har varit på andra spelningar. Han lade liksom ribban väldigt högt.

Buck 65 - Talkin' Honky Blues (2003)

Ikväll skall jag äntligen få se Buck 65 live, inte som huvudakt men ändå. Jag har väntat länge på det här. Buck 65 har inte släppt ifrån sig ett enda svagt album. Allt är bra tycker jag, riktigt bra. Så visst lite ångestladdat att nu bara kunna välja ett album som då skulle sticka ut lite mer än de andra. Alla har ju sitt men med Talkin' Honky Blues kom även ett nytt sound. Produktionerna är lite snyggare och rösten lite smutsigare. En ny genre skapades vilket vissa kallade för CRAP (country rap), jag vet inte. Influenserna är ganska tydliga det kan jag hålla med om men att ge en helt ny genrebenämning vet jag inte om jag vill stå bakom. Att Buck 65 lyssnar mycket på Tom Waits är heller inte så svårt att lista ut.
Jag har aldrig riktigt tyckt om att sätta stämplar på musik. Det är ju relativt ointressant när man tänker på det.

Som jag nämnt innan så tycker jag det är kul att lyssna igenom gamla plattor bara för nostalgins skull men det funkar inte riktigt med den här plattan. För sedan Talkin' Honky Blues släpptes så har jag aldrig riktigt slutat lyssna på den. Går ofta på rotation, så den känns fortfarande färsk. Den är tidlös på det viset att den skulle lika gärna ha kommit i år och jag gissar att det skulle kunna kännas likadant även om tio år.
Tidlös musik växer inte på träd, särskilt inte musik där vokalerna består av rap.

Why? - Alopecia (2008)

Jag betar av ett album till idag, annars kommer ju det här ta en evighet.
Vill först bara förtydliga att det inte handlar om någon topplista. Det behöver inte betyda att det är de absolut bästa albumen som jag nämner. Det kan räcka att jag bara har en kul anekdot eller liknande. Bara det släpptes någon gång förra decenniet.
Jag har heller inte bestämt hur många album som kommer att tas upp, jag vet bara att det finns några fler på lager i alla fall.

Men med det sagt så kan jag med handen på hjärtat säga att det här albumet är ett av dom absolut bästa jag har hört. Oavsett årtal eller genre. Det här är näst intill perfekt.
Vet inte riktigt om jag kan bestämma genren men vi kan nog enas om att pop/rock/indie kan passa ganska bra.
Så hands down, Alopecia med Why? är en av tidernas bästa platta. Alla kategorier. Yoni Wolf är ett geni.

Viktor Sjöberg - Audio Architecture (2000)

Nästa skiva att nämna från det här årtiondet är Audio Architecture, det är av starkt personliga skäl då Viktor är/var en mycket god vän till mig. Vi umgicks mycket under inspelningsperioden så jag minns mycket väl när ett nystartat litet Holländskt skivbolag ville släppa Viktors musik. Hur stort det kändes då.
Utan att gå in på för mycket detaljer så kan jag säga att det är sjukt många arbetstimmar bakom det här albumet, alla samplingar och hur dom bearbetades. Grymt imponerad av resultatet.
Viktors musik var en stor inspirationskälla för mig, inte bara hans egna produktioner utan även hans privata samling.
En kul grej är att jag faktiskt är med på ett hörn på den här skivan, för dig med nyfiken natur kan läsa mer om det här.

Hur som helst, klicka här så kan du lyssna på nästan hela albumet helt gratis, lite som Spotify fast mer street.

Knife, The - The Knife (2001)

Nåt som jag älskar med musik är att den kan väcka så mycket nostalgi. Att man näst intill kan känna dofter från tiden man lyssnade på den.
The Knife's första skiva är en sådan skiva för mig. Har väldigt starka och personliga minnen ifrån den tiden.

Innan den här skivan kom så lyssnade jag nästan uteslutande på rap, jag är glad att så inte är fallet idag och kan nog tänka mig att ge lite credit till The Knife för det.
Anledningen till att jag kom över The Knife's musik måste ha varit för att jag jobbade i en skivbutik helt enkelt. På den tiden jobbade jag ofta extra på avdelningen för indie, synth och hårdrock(!), tänk om man hade haft den mixen på 80-talet, komiskt.
Då blev det ju lite så att man lyssnade igenom allt som inte stod på metallavdelningen. Någon måtta får det ju vara liksom.
På den vägen måste det ha varit, sen kanske det lockade lite då jag visste att syskonen Dreijer växte upp inte så långt ifrån min hood.

Antipop Consortium - Tragic Epilogue (2000)

Det här var egentligen inte det första albumet som jag hade tänkt ta upp. Det visade sig att det för mig självklara förstavalet släpptes redan 1999. Så det sket sig lite där. Synd för det var ett album som öppnade mina ögon och förde in mig i en helt ny inriktning.
Men nog om det, vi hoppar till nästa album i listan i stället.

Tragic Epilogue släpptes tidigt år 2000 på 75 Ark. Jag lyssnade väldigt mycket på det under hela decenniets första hälft.
Det lät inte som nåt annat från den tiden och jag skulle nog vilja påstå att det fortfarande känns väldigt nyskapande och intressant. Antipop Consortium blev aldrig riktigt accepterade av fansen till undergroundrap men däremot så funkade det bättre hos den något mer mogna och innovativa publiken i Europa. Warp Records signade senare Antipop till sin label.

d.i.t.c 2000-2010

Jag hade en tanke om att hylla lite skivor som släppts under det här årtiondet. Den ursprungliga tanken var att jag skulle välja ut en extra viktig skiva per år. Det funkar inte riktigt. För det första så sitter jag inte med min samling så jag lär säkert missa en massa. Sen så tror jag faktiskt att vissa utav dessa åren inte har betytt så mycket för mig. Jag hade ett par år jag varken laddade ner eller köpte nån musik. Jag levde på den jag hade typ. Nu i efterhand så har jag kompletterat saker jag missade men då räknas det inte riktigt. Eller?
Sen så upptäckte jag att bara år 2000 är väldigt viktigt. För mig. Kanske ett av dom viktigaste åren i min personliga musikutveckling. '99 var också ett väldigt bra år men det kan ju bli ett tema nån annan gång.

Så jag får tänka om lite nu. Jag struntar nog i det där med en skiva per år och koncentrerar mig på de riktigt viktiga skivorna i stället.

Återkommer nog redan lite senare ikväll med första skivan.

trailer park bench people.

Så senaste nytt är väl att jag har lämnat Irland och flyttat tillbaka till Sverige. Anledning? Brist på försörjning. Inte för att jag tror det är lätt att få jobb i Sverige heller men här har jag i alla fall ett socialt stöd att tillgå om så behövs. Är jag då nöjd med att komma tillbaka till en stad som Göteborg ett mörkt och jävligt november? Nej verkligen inte.
Så vad gör man då när man varken har några pengar, egen bostad eller ett socialt liv? Man lyssnar på musik och tittar på nedladdade tv-serier. Eller än så länge handlar det bara om en serie om jag skall vara noggrann.

Det här kommer ju inte att fungera i längden, det kan till och med en lat jävel som mig förstå så därför hade jag tänkt att dra igång någon typ av klubbverksamhet igen(!), klubb kanske är fel ordval för det påtänkta stället fungerar nog mer som ett kafé/bar/vernissage-häng om jag har förstått det hela rätt.. Inga pengar inblandade, bara stulen musik skall spelas och någon gång blir det även livemusik. Kanske.
Nu skulle man ju vilja tro att det här var är min idé. Det är det inte utan jag har blivit tillfrågad att hjälpa till med att spela "skivor". Men för mig är det i alla fall ett projekt att se fram emot i dessa mindre roliga tider.
Kommer naturligtvis återkomma med mer info när det blir aktuellt.

Förutom detta så hade jag då tänkt att skaffa mig ett lagom roligt och givande jobb, bostad/rum/lägenhet/hus/slott/tält eller ja varför inte ett mobilt hem.

Tills dess så får jag fortsätta med att lyssna på Otem Rellik och titta på Breaking Bad.