Nåt som jag älskar med musik är att den kan väcka så mycket nostalgi. Att man näst intill kan känna dofter från tiden man lyssnade på den.
The Knife's första skiva är en sådan skiva för mig. Har väldigt starka och personliga minnen ifrån den tiden.
Innan den här skivan kom så lyssnade jag nästan uteslutande på rap, jag är glad att så inte är fallet idag och kan nog tänka mig att ge lite credit till The Knife för det.
Anledningen till att jag kom över The Knife's musik måste ha varit för att jag jobbade i en skivbutik helt enkelt. På den tiden jobbade jag ofta extra på avdelningen för indie, synth och hårdrock(!), tänk om man hade haft den mixen på 80-talet, komiskt.
Då blev det ju lite så att man lyssnade igenom allt som inte stod på metallavdelningen. Någon måtta får det ju vara liksom.
På den vägen måste det ha varit, sen kanske det lockade lite då jag visste att syskonen Dreijer växte upp inte så långt ifrån min hood.
5 kommentarer:
jag som trodde de elektroniska influenserna kom från mig... ack naivitet
Ja, det har du nog rätt i faktiskt men dom väcktes nog lite tack vare The Knife. Så kan det vara.. Idag Händer till och med att jag lyssnar på And One, Mobile Homes och s.p.o.c.k. etc.
The Knife är verkligen en av de grupper som jag aldrig riktigt har klarat av. Men jag känner ändå igen temat i det du beskriver. Sen har jag nog aldrig riktigt varit till 100% insnöad på en musikstil (mycket tack vare en musikaliskt blandad vänkrets).
Ser fram emot fortsatta inlägg här på sidan!
Tack Michael, det kommer nog komma några plattor i den här "serien" eller vad man skall kalla det som du kommer känna mer för. Det är jag ganska säker på faktiskt.
En klassiker som när den släpptes hade ett väldigt eget och nytt sound. Riktigt bra, men bäst av allt är att bandet fortsatt leverera minst lika bra album efteråt.
Känns nästan overkligt att tio år passerat sedan det släpptes.
Skicka en kommentar